Livet är ytterligheter. Det är också där jag trivs bäst. Har lite svårt med det däringa mellanskiktet. Full fart eller ingenting, allt eller inget, maxat eller nada. Det är en utmaning att finna rätt tempo. Rätt för att jag ska hålla, men tillräckligt snabbt för att jag ska stå ut. Mitt naturliga flöde är att vara i ständig rörelse, i ett flow, det är då jag trivs som bäst. Så andas in, andas ut – samla tankar, meditera och fånga sinnet och samla in kroppen i yogans asanas, bli ett med naturen är mina ledord just nu.
Sedan vill jag passa på att berätta om gårdagens ytterligheter med när jag ändå har er “på tråden”. Klockan fyra hämtade jag och labradoodlen Tesla upp min vän för svampplockning med medhavt kaffe. Vi lullade runt i skogen i ca 1 1/2 timmar och snacka om mindfullness. Bara stirra efter de små trattkantarellerna som är så kluriga att hitta, inte en chans att lägga uppmärksamhet på nåt annat. Tesla tyckte det verkade skoj också och hade turen att få en köttbulle emellanåt.
När jag släppt av vännen och hade en blöt skogig hund i bagaget så är klockan 18.30. Plötsligt inser jag att jag är på fel ställe….
Ja det händer rätt ofta. Jag har en biljett till Terry Evans utsålda event i Kungsbacka som jag köpt för ganska längesedan. Detta dyker upp i mitt huvud!
Hem och slänga in hunden och styra Volvon mot storseansen i skogskläder och hungrig eftersom jag glömt bort att äta under dagen.
När jag parkerar några minuter sen utanför lokalen där seansen skall hållas, så hittar jag inte ingången. Jag sprang runt ett helt varv och hann be både mamma och hela gänget på andra sidan ge mig lite input vart jag skulle hitta entredörren. Efter ett långt varv kring byggnaden, så kom jag in. Salen var full, 370 st lyckliga människor hade haft turen att knipa en biljett till det omdiskuterade eventet. Diskussionen handlade om huruvida en gymnasieskola skall kunna hyras ut för seanser.
Kvällen var trevlig, gripande, skratt och gråt. Ingen ande som just ville ta sig ett snack med mig just där, men de gör väl det när de har lust tänker jag. Är det min mamma som har nåt att säga så har hon ju inte följt konventionerna innan så hon gör nog som hon vill.
Så kan livet vara ibland när det är som bäst. Tvära kast från svampskog till storseans. Mitt liv i ett nötskal.
Ha en underbar onsdag vänner!
Anna
